I ett mikroskopiskt perspektiv så skulle kanske The Babies laguppställning kunna rättfärdiga epitetet ”supergrupp”, ett ord som utan hejd det dräller av på bloggar med musik-förståsigpåare. Med folk från Vivian Girls, Woods och Bossy så kan man ana varför men om vi backar lite och ser The Babies för vad dom är så känns det hela lite mer förankrat i jorden.
Historien bakom bandet ryms på baksidan av en smutsig servett som vi hittat på 24/7-dinern i Brooklyn. Band ett och två tar paus, medlemmar i respektive band flyttar ihop och driver bort tristessen genom att skriva grymt charmiga Velvet Underground-influerade låtar i dur. Det är en excess i atonala och dissonanta solon, fylle-stämsång och bråkiga trummor. Det är precis så mycket bättre än vad som kan beskrivas i ord.
Det är nu dags för den europeiska och, mer intressant, den svenska publiken att stifta bekantskap med The Babies och dess svettiga och djupt farmakologiska knarkpopskonserter. Boka redan nu.
