Vid det här laget har Sturgill Simpson slagit fast att han inte tänker nöja sig med att vara en konventionell countrysångare eller ens en i sammanhanget obunden americana-artist. Med sin andra platta Metamodern Sounds in Country Music (2014) sjöng han om tro och syratripper ackompanjerad av toner som emellanåt snuddade vid psykedelia.Det förra, tredje albumet A Sailor’s Guide to Earth (2016) var en sångcykel om den resa livet är till musik som hämtade sin främsta näring från vintagesoul. Och på nya skivan Sound & Fury (ges ut 27 september) förenar han ”sleazy, steamy” amerikansk rock med japansk anime-tradition. En medföljande Netflix-film, skriven av honom själv, har gjorts i samarbete med tunga anime-profiler som Jumpei Mizusaki och Takashi Okazaki, för att bara nämna några. Känslan är att det kan bli åka av den 22 januari då Sturgill Simpson med band ger en konsert på Vasateatern i Stockholm – biljettsläpp fredag 20 september kl 10.00.
”Intensiteten och tempot är nästan perverst. Sturgill hoppar till slut jämfota när han hetsar sina musiker i crescendo efter crescendo. Det är inte en konsert längre. Det är en orkan.” Så skrev Markus Larsson i Aftonbladet när turnén på förra skivan nådde Roskilde-festivalen 2016. Vad vi exakt har att vänta den här gången är oklart, men skulle det visa sig bli jämbördigt oförglömligt vore det allt annat än otippat. Sturgill Simpson går inte den enkla vägen, vill mer än de flesta, är knappast den sortens artist som låter publik, skivbolag, radio eller streamingstatistik diktera villkoren för hur han ska låta. En attityd som kan exemplifieras av då han i samband med den prestigefyllda CMA-galan i Nashville 2017 valde att i rollen som trubadur protestera utanför till stöd för exempelvis vapenkontroll, HBTQ-rättigheter och Black Lives Matter-rörelsen. Musikaliskt och tematiskt må Sturgill Simpson ofta ta ut svängarna, men någonstans finns alltid ett vemodigt och Kentucky-rotat bluegrass-stråk.