Parker Lewis befinner sig i Brooklyn, i en lägenhet han har hyrt för att uppfylla sin New Yorkdröm och för att göra musik. Istället för att tillbringa sin tid på trendklubbar är han mest hemma och skriver, utsikten över Manhattan är allt han behöver. Från lägenheten berättar han universella sagor om livet i låtar som är så ypperligt välskrivna och var och en skildrar en fängslande historia där New York är miljön och Parker Lewis är tonsättaren, berättaren och regissören. Inspirationskällorna och referenserna är många och viktiga. Han skriver låtar i svensk modern poptradition med känslor av Jens Lekman, TTA och Ratata. Till det läggs Bruce Springsteen-crescendon och soul-oomf! Det som skulle kunna bli schizo är istället något helt nytt, eget och helgjutet. Enligt honom själv är hans främsta inspirationskällor Woody Allen och Wilhelm Moberg, något som liksom sluter cirkeln och känns helt självklart när man hör vad det handlar om.
Emil Johansson är Parker Lewis och har varit omtalad och omtyckt i (främst den virtuella) musikvärlden ett tag. Han har släppt låtar sporadiskt och har fått ett otroligt gott rykte. Förväntningarna var höga när det första albumet, med pophymner och framtida klassiker, kom ut tidigare i år och sedan det har hyllningarna bara eskalerat.
Parker Lewis och hans skivbolag Mad For It har den gränslösa generositeten att skänka bort sitt nya, förtjusande album på sin hemsida www.madforit.se/parker.
