I slutet av förra året damp denna Manchester-duon ner på det musikaliska skrivbordet som en bomb väntandes på att brisera. ”Wonderful Life” var en låt som letade sig fram genom det digital gyttret till diverse inflytelserika mp3-bloggar. Informationen var sparsam, liksom hela Hurts image, och det var inte många som visste vilka de var. Saker och ting skulle dock snabbt ändras. Väldigt snabbt.
Theo Hutchcraft och Adam Anderson har har med Hurts skapat en essens av det monokroma 80-talet med sin både återhållsamma och (då smått motsägelsefulla) bombastiska stil. Som en perfekt cocktail av Human League, Pet Shop Boys och Joy Division; elegant estetik och musikaliska ambitioner som är ”larger-than-life” strålar samman i en helig allians som slår knock på de flesta. Det hela är så pregnant med dramatik att man skulle för en sekund kunna tro att det inte är på riktigt. Men det är det förstås. Hutchcrafts röst slår undan all tvivel och det dröjer inte länge förrän man är på knän och ber om mer.
Med albumet ”Happiness” i bagaget har Hurts fått en gyllene start på en karriär som kommer att sträcka sig långt och fortsätta att sätta hjärtan och själar i brand. Bevisa oss fel!
