Girls

Oj herrejävlar… det är som ett bättre filmmanus. Chris Owens, som får betraktas som navet i Girls, liv innehåller kristna sekter, en flykt till Texas, gatumusicerande, brustna kärlekar och kaliforniska solnedgångar.

Vårt land, säkert din stad, besöks titt som tätt (vi är absolut inte oskyldiga) av slynglar o chicks med tattoos, desperat sökande blick o uttalat liberal syn på droger som ska lyfta festen genom att hylla festen. Senast igår kväll var det nåt tovigt hår som hoppade runt i tighta H&M-ägda jeans o sjömansrandig torso i ett trött försök att återfå tonåren. Låt dem hållas. När Girls ger sig in i leken är det på allvar, man återfår hoppet. Kolla in videon (helst den lite svårfunna snopp-versionen) till Lust for Life. Den ger en lust till livet. Era rackarns tokstollar: det här är romantik.

Det är skevt och snillrikt, det är inte sällan riktigt ostämt o yxigt sväng vilket de kommer undan med om inte gör till sin styrka: obrytt och självklart med vågsmekande melodier och trolska arrangemang. Jämförelse: Cy Twombly kan nog måla ett hyfsat portätt men det är inte hans estetik.

Helt ärligt, jag bryr mig inte om ni inte bryr er om detta. Det är mest synd om er. Jämförelse: 1973 köpa Raw Power på vinyl för fem kronor men lämna tillbaka det för att det låter skräp.

Text av 

niklas [dot] lundellluger [dot] se (Niklas Lundell)