Gillian Welch

Åtta år är faktiskt en evighet räknat i tid mellan skivsläpp. Ganska exakt så lång tid förflöt mellan Soul Journey från 2003 och Gillan Welch återkomst The Harrow and the Harvest som släpptes tidigare i sommar.  

När Gillian Welch nu äntligen är tillbaka är det på många sätt i samma stil som förr, men det gör egentligen ingenting eftersom hon fortfarande är en av nutidens allra bästa förvaltare av den amerikanska folkmusiken, eller ”american primitive” som hon själv väljer att kalla det hon och radarpartnern Dave Rawlings sysslar med. Det här är sånger att luta sig mot under en själslig resa genom ett Amerika av idag och igår.

I väntan på skivan cirkulerade ett rykte om att soundet skulle utvecklas åt det rockiga hållet, men det har till en enig kritikerkårs stora glädje visat sig vara obefogat. Det är fortfarande de klara rösterna  och de återhållna gitarrerna som bär musiken. Kanske är det musik som kräver ett visst tålamod, men samtidigt är den så bra att vem som helst borde kunna ha tid att stanna upp och bara lyssna.

Text av 

kill_unclehotmail [dot] com (Pär Jonasson)